Jag måste erkänna att jag är trött och orkeslös, jag vill kämpa med Tilda men jag har inte all ork jag behöver. Det känns för jävligt att jag ens skriver det, men det är helt enkelt fakta.
Jag behöver någon som ger mig tonvis med ork och energi.
Det är helt uteslutet att jag kanske skulle mista även mitt barn. Det går helt enkelt inte!!
Jag ser denna ruta som jag pratade om förut som heter UTVÄRDERING närma sig med stormsteg.
Nu har vi bara en vecka kvar med cellgift sen är det dags för den avgörande röntgen.
Fan vad liten man känner sig. Hur fasen är det möjligt att man inte kan skydda sig eget barn?
Vill inte tänka men det är oundvikligt. Tankarna kommer men man måste bara se till att skjuta undan dom ett tag.
Jag vill ha all den energin som jag behöver för att stötta men jag känner mig överkörd av en buss just nu. Kan tänka mig att många av er tänker "fan, ryck upp dig!". Vet att jag måste men jag orkar inte hela vägen....
Nu måste jag hitta energin jag behöver och jag kommer att ta till alla medel.
Dom stora barnen och Anders åker upp nästa vecka och är med henne.
Hon har saknat sina syskon den här veckan så hon fick själv välja hur hon ville ha det.
Jag ska tanka full tank av go energi och det får bli hur dyrt som helst.
Skickar en miljon StyrkeKramar till dig och Tilda.
SvaraRaderaBara att erkänna att man inte orkar, riktigt vråla ut det, brukar ge lite mer energi...
SvaraRaderaDet är väl självklart att du inte orkar!
Det är väl självklart att du får säga att nu är det nog!
Sen orkar man i alla fall...
styrkekram!
Vi ska se till att fylla på dig, du underbart fina vän och mamma! Himmelskt glad att se bilen hemma igen!! Och, vilka jättebra foton och beskrivningar du ger oss som följer er.
SvaraRaderaTror det är det absolut bästa för både Tilda och dig att hämta sig i hemmamiljön. Jag är så lättad och tacksam över att hon inte mår sämre av den här behandlingen.
Utvärderingen..., ja, den hänger som en giljotin över er, jag tänker ändå att du behöver låta alla tankar få komma och passera, känslorna finns ju, dom kan man inte mota undan i längden, och med dom tankarna...å om jag bara kunde göra något för er...
kram och kram igen från Helen
Sänder varma tankar härifrån. Inte för at du ska rycka upp dig utan för att du ska orka kämpa vidare.
SvaraRaderaKram från Lisen!
Helt förståligt att du ibland känner att orken tryter. Du har det jätte tungt och ingen människa orkar hur mycket som helst. Du får nu vila och försöka få tillbaka din energi. Hoppas hoppas att ni får positivt besked vid utvärderingen!
SvaraRaderaVarm kram Agneta
Ingen, tro mig INGEN tänker att du ska rycka upp dig. Att du orkar är ett under, helt ok att känna sig svag, ledsen, arg, förtvivlad, förbannad. Du behöver inte vara Superwoman, ingen som förväntar sig det.
SvaraRaderaSkickar dig styrka och kärlek från Tromsö!
Inte kan man säga till dig att du ska rycka upp dig för du kämpar som en tigrinna hela tiden, goa du.Orken finns ju för du finns vid din dotters sida och du får absolut inte ställa för stora krav på dig själv. Va trött, känn att dina tankar och känslor är normala i din situation och tillåt dig att gråta när det svämmar över.
SvaraRaderaKram från mig i Kiruna<33
Skulle aldrig tänka att du ska rycka upp dig. Ingen som inte går igenom samma sak kan förstå hur tungt du har det. Tycker du är stark som står för vad du känner och vågar skriva det här. Vissa ahde nog hållit det för sig själva. Jag önskar er all lycka och håller tummar och tår för att det ska gå bra för Tilda.
SvaraRaderaStyrkekram från Annika (har läst din blogg ett par veckor nu)
Finns inte en enda männsika som kan tycka att du ska rycka upp dig, vännen!! Alla vi som följer din blogg dagligen vet att du fightas HELA tiden & ibland blir man lite förvånad när det lyser igenom dj..ar anamma & man tänker: hur tusan orkar hon?!?!. Tycker det är sååå fel att Ante inte kunde få finnas & stötta dig med en axel som du kunde luta dig emot när livet är tungt... som du kämpar, min vän!!! Mysigt att se Tilda på sjön:-). ((((BAMSESTYRKEKRAM))))till dig. Kram /Maria
SvaraRadera