3 augusti 2011

Tilda mår bra

Eller hon mår bra efter omständigheterna. Vi har det faktiskt ganska mysigt här på RMD. Vi är inte så många som bor här men vi som är här har hittat varandra. I kväll var det en tjej som bakade härligt god äppelkaka till hela konkarongen. Det känns lite som ett kollektiv.
Man försöker göra små saker som lättar upp fast vi alla vet att vi är här på grund av tråkiga sjukdomar. Vuxna som barn, det spelar liksom ingen roll. Detta är vårt hem just nu.
Jag har börjat känna en uns av ångest igen och har haft svårt att gå upp till dagvården med Tilda. Jag skakade rejält i måndags när jag stod i hissen upp.
Igår städade jag ur gamla rummet så då stannade jag kvar här nere och idag gick det inte alls. Jag promenerade bort med Tilda och Anders till sjukhuset men där tog det stopp.
Imorgon gör jag ett nytt försök och funkar det inte så är det så. Jag måste lyssna på kroppen och just nu går det inte så bra för mig.
Har som vanligt svårt att gilla läget att jag inte orkar och blir lite irriterad.
Hur som helst ska jag inte lägga ner energi på det utan jag försöker igen i morgon som sagt.
Då får vi också besök att Lotta o Peter med barnen. Ska bli jättemysigt att träffa dom och barnen ska få leka lite här ute på gården.
Så nu ska jag o Tilda krypa till kojs och sova lite innan mannen med dom höga ZZZZZZZZ kommer in o lägger sig.
Godnatt alla sköna människor där ute

4 kommentarer:

  1. *Tvinga dig inte till nåt, tror du e bättre stöd om du bára e, snälla. Hälsa Lotta och Peter och såklart Tilda. Kort e på väg. Ta hand om er.Kramen

    SvaraRadera
  2. Svårt det där - när min son var sjuk, kände jag vid något tillfälle samma sak. Orkade liksom inte ta steget in på avd. Sonen, på väg in till jobbig, smärtsam, vedervärdig behandling, tittade på mig och sa med trött röst: "Ja fyyy vad det är synd om dig mamma"! Det fick mig att ta mig i kragen och vara det stöd han behövde. Barnen har inget val, och faktiskt inte vi heller.
    Kram och lycka till!

    SvaraRadera
  3. Kämpa på så gott som du kan!

    SvaraRadera
  4. Precis, bara kämpa på i din egen takt och tvinga inte kroppen och psyket för mycket. Och hejja Tilda som kämpar så hårt! Var så kul att träffa er och Ricky i Oskarshamn. Ni är så grymma er familj. Skickar positiv energi nere från Malmö och håller mig uppdaterad på bloggen så länge du orkar skriva. / Erik

    SvaraRadera