Sur som en citron

Ingen bra dag för mig. Det har varit en sån dag med alldeles för högt blodtryck eller nåt sånt. 
Vaknade med ett huvud som kändes som om det var fyllt av bomull istället för ev. en hjärna.
Det blev två alvedon till frukost och en förhoppning om att det skulle släppa.
Nja det gjorde det kanske för en stund.

Idag skulle jag ju få min soffa MEEEEEEEEEENNNNN.....så blev det inte!
Ringde för några dagar sedan macken och frågade vilket släp han tyckte att jag skulle ha för att forsla hit soffan. Vi kom överrens om en stort släp för att vara på den säkra sidan. Jag som sitter i telefon har ju absolut ingen aning om hur stor ett STORT släp är så jag litar på mannen i andra änden av luren.

Jag anlitade 2 starka killar (bla min son) att utföra uppdraget. En utan körkort (sonen) och en med körkort men ingen erfarenhet av att köra släp. Kände mig ändå relativ säker på att dom skulle fixa det.

Hur eller hur så åker dom och hakar efter lite meck på släpet, som visar sig väga 1000 kg!!
Efter att dom kört en liten sträcka tycker dom att det går väldigt trögt och någon lampa lyser.
Såklart ringer dom mig och jag är ungefär likställd med killen med körtkort men aldrig kört ett släp minus styrka....Ja jag har ingen aning!.
Dom kör vidare in till en mack där den betydligt kunnigare kvinnliga mackarbetaren upplyser dom om att släpet är alldeles för tungt för bilen osv....
Jag tar beslutet att dom ska vända och därmed blev det alltså ingen soffa för mig idag.
Nåväl jag hittar efter lite letande en budfirma med en driftig kvinna som fixar soffan åt mig imorgon.
Inga problem!
Det roliga var också att när sonen (han utan körkort) gick in och skulle hämta släpet frågade dom på macken
- Har du körkort?
- Eh, nej
- Varsågod här är nyckeln till släpet.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja herregud! Undrar om det här blir en följetong eller om soffan kommer på plats imorgon?
Fortsättning följer.