Tänkvärt

Kan inte fatta vad dagarna tar vägen för jag tycker verkligen inte att jag gör ett endaste dugg.
Men i och för sig så går det ju ganska sakta för mig när jag ska göra något.
Ska till ortopeden på Torsdag och få min dom.... hua...

Jag gör vad som helst utom att opereras, och då menar jag vad som helst för jag är livrädd att sövas. Får hjärtklappning av bara tanken så nu lämnar jag det området.

Pappa var här med sitt nya fakutraprogram som jag hjälpte honom med. Det kändes skönt att få känna lite på mitt gamla system. Det var ju ett tag sedan jag jobbade nu så ringrostig är man verkligen.
Men jag tror att jag fick igång det ordentligt.

Bossen var här en sväng också med lite fyllaipapper. Det är inte bara att ramla inte utan det ska dokumenteras också till försäkringsbolaget.
Annars tycker jag nog att det går framåt vad det gäller knät men när jag är så där ostabil så blir jag så himla yr och det är verkligen ingen bra kombination.

Ja så mycket mer händer inte i mitt liv just nu.

Till er som undrar lite över "tanten i Kalmar" så kan ni väl maila mig så skickar jag lite uppgifter vart ni kan nå henne. Men som sagt det finns inga garantier att det blir som ni vill.
Det är inte vi som styr utan det är våra nära och kära som inte finns med oss längre.
Sen vill jag bara skicka en skrift som jag tror alla som haft sorg känner igen:

Snälla se mig genom mina tårar

 Du frågade "hur mår du"?

 När jag svarade tårades mina ögon. Du såg bort och började genast prata igen.

 Uppmärksamheten du givit mig rann iväg.

 Hur mår jag?.. Jag mår bättre när folk lyssnar Men det kan hända att jag gråter en tår eller två.

 Den här smärtan är obeskrivlig.

 Om du inte känt den, kan du inte till fullo förstå. Trots det behöver jag dig.

 När du ser bort, när jag blir ignorerad, är jag åter ensam med den.

 Din uppmärksamhet betyder mer än du någonsin kan förstå.

 Egentligen är tårar inte ett dåligt tecken, vet du!

 De är naturens sätt att hjälpa mig att läka. De lättar lite på det tryck sorgen skapar.

 Jag vet att du är rädd för att jag ska bli ledsen när du frågar hur jag mår, men så är det inte.

 Minnet av min älskades död kommer alltid att vara med mig.

 Blott en tanke bort.

 Mina tårar gör smärtan mer synlig för dig, men det var inte du som gav mig den.

 Den fanns redan där.

 När jag gråter, kan det vara så att du känner dig hjälplös, när du inte vet vad du skall göra?

 Du är inte hjälplös, och du behöver inte göra något annat än att vara där.

 När jag känner att du tillåter att mina tårar rinner, då har du hjälpt mig.

 Du behöver inte säga något. Din tystnad när jag gråter är allt jag behöver.

 Var tålmodig.. var inte rädd.

 När du lyssnar med ditt hjärta till "hur jag mår” lättar smärtan,

 för när tårarna kan komma och gå som de vill, känner jag mig lättare.

 Att tala med dig släpper fritt vad jag har önskat att få säga högt,

 Och gör rum för en gnutta glädje i mitt liv.

 Jag gråter en minut eller två.. och sen torkar jag mina ögon. Och ibland kanske du kan se mig skratta en stund senare.

 När jag håller tillbaka tårarna, får jag en klump i halsen mitt bröst värker och min mage knyter sig.

 Därför att när jag försöker skydda dig från mina tårar, så skadar det oss bägge ..mig, för att min smärta hålls inombords,  en sköld mot din närhet.. och du,  för att vi plötsligt är så långt ifrån varandra.

 Snälla, ta min hand och se mig genom mina tårar..

 Då kan vi vara nära igen. 

 Författare Fritt översatt efter "Please se me through my tears" av Kelly Osmont