15 januari 2012

Ett år sedan


Lördag morgon den 15/1-11

Vi hade precis dukat fram frukosten. Solen sken och det var rejält med snö.
Just den här morgonen tog vi en sen frukost, Vi låg kvar länge i sängen och bara slappade och mornade oss.
I vanliga fall så hade alltid Ante bråttom upp för att kaffetarmen skrek, men inte den här morgonen.
Jag satte mig vid frukostbordet och hade precis slagit upp tidningen, brett mig en macka.
Ante gick in på toaletten och helt plötsligt så stapplade han ut därifrån och det liksom ryckte i hela han.
Jag trodde att han skojade med mig, men ganska snart fattade jag att det här var fan inget skoj!
Han ramlade omkull på golvet i hallen och var helt blå i ansiktet. Han vrålade att han inte fick luft.
- Öppna för fan dörren, jag får ingen luft!!!!!

Någonstans mellan Oskarshamn och Kalmar slocknade sedan hans liv. I ambulansen spred sig en enorm tystnad. Chauffören och jag hade pratat hela tiden men där och då blev det knäpp tyst. Jag kom ihåg att jag bara satt och lutade pannan mot det kalla fönstret och tittade på ....inget alls.

Nu har ett år gått och ibland undrar jag om han egentligen har bott här med mig?
Ja jag ser spår av honom, han finns med på foton som vi har tagit, men tiden vi fick tillsammans blev alldeles för kort. Vi hann liksom aldrig börja vårt liv, det var så mycket som hände på vägen.

När Ante dog fick jag en tanke i mitt huvud. Antingen gick han istället för Tilda eller så gick han för att ta emot henne?? När Tilda dog så tror jag nästan att jag vet svaret.

Jag saknar honom enormt mycket. Det var ju mannen i mitt liv som togs ifrån mig.
Mannen som jag skulle bli gammal med. Vad hände??....

17 kommentarer:

  1. Tårarna rinner nerför kinderna när jag läser vad du skrivit.
    Livet är så orättvist.
    Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Stor kram! För inga ord räcker till...

    SvaraRadera
  3. Kära Annelie.Tänker jättemycket på dig.Vilka jättefina bilder.Tack för att du har din blogg. Skulle så gärna vilja kunna stötta dig mer. Många varma styrkekramar från Carina.

    SvaraRadera
  4. Kära Annelie.Tänker jättemycket på dig.Vilka jättefina bilder.Tack för att du har din blogg. Skulle så gärna vilja kunna stötta dig mer. Många varma styrkekramar från Carina.

    SvaraRadera
  5. Du har verkligen fått hårda smällar i ditt liv med svåra förluster. Tanken på att mista dom man älskar så mycket skrämmer. Men av dig har jag lärt mig att man klarar av det på något underligt vis.
    Tack kära du för dina berättelser och att du delar med dig.
    Lena

    SvaraRadera
  6. Vad var det egentligen som hände med Ante? Vad fick han för akut sjukdom? Jag tycker du är enormt stark som orkar stå upprätt efter att ha mist både honom och din älskade dotter. Men vad har du för val? Massor med styrkekramar från Yvonne i Luleå

    SvaraRadera
  7. Ante fick en stor propp i lungan. Han hade gjort en höfledsoperation i mitten av December. Två veckor senare tror vi att han fick en propp i benet och en i ljumsken som inte upptäckdes vid återbesöket. Dom trodde att svullnaden berodde på vätska i knät.

    SvaraRadera
  8. Åh det gör så ont att läsa, önskar att detta bara
    Varit en ond dröm som du snart vaknade ifrån. Stor varm kram från mig / Kicki

    SvaraRadera
  9. Kan bara skicka en kram.Tårar rinner och jag känner så med dej.Kram,kram igen.Kia (ängeln Simons mamma)

    SvaraRadera
  10. Tror mindfulness är bra för dig, Annelie! Det ingick ju som en del i terapin när jag gick i DBT. Men jag behöver fylla på lite- det försvinner ju så himla snabbt.
    Har en bok om mindfulness av Anna Kåver som jag tänkt ge till dig. Är du intresserad?
    Tänker på er! Kram

    SvaraRadera
  11. Stor kram till dig Annelie, vännen min, finns nog ingen som inte känner att denna helg har varit tyngre än andra. Hur ska det då kännas för dig.
    Grät när jag läste din blogg idag. Vilken fantastisk människa du är.
    All värme och styrka jag har går till dig.
    Lotta M

    SvaraRadera
  12. Hur mycket ska en människa behöva gå igenom? Och på mindre än ett år...

    Jag skickar de varmaste och stärkande kramar jag kan.

    SvaraRadera
  13. Johanna-Jag är helt klart intresserad, sen när du är fullfjädrad och kan allt så ska du få lära mig allt du vet.
    Stor kram

    SvaraRadera
  14. Livet är så orättvist ibland.
    Sänder över en stor kram till dig.

    Kicki med Kevin.

    SvaraRadera
  15. Så jävla hemskt att mista både sambo och dotter under en kort tid, (överhuvudtaget)Det finns inga ord för det du gått/går igenom.
    Minns Tilda så väl,när hon gungade och klättrade på stängslet på sitt fritids och kollade in alla som gick förbi.<3

    SvaraRadera
  16. Förstår att livet är en kamp för dig nu, Annelie! Din söta flicka som skulle fyllt år och din sambo som inte fick fortsätta vid din sida. Tänker på dig!

    Jag lyssnade på Malin Sävstam som miste man och två barn i tsunamin. Hon var med i P4 Extra Helg i helgen och finns att lyssna på i efterhand. Har även läst hennes bok. Där finns många kloka tankar om att överleva.

    Många varma kramar från Karin i Solstadström

    SvaraRadera
  17. Kära Annelie, vilket omskakande år! Sänder en styrkekram
    Cicci

    SvaraRadera