Står lite ostadigt just nu

Hej igen

Det har varit några dagars uppehåll för mig.
Först och främst har det inte hänt ett enda dugg!! Dagarna går men inte mer än så.
Jag går och pysslar och tittar runt i mitt hem.
Tilda har varit väldigt nära nu ett par dagar. Hon finns hos mig varenda minut och jag lider inte av det men jag blir så himla ledsen.
Jag gråter i tid och otid och min längtan är enorm.
Hennes kläder och saker dyker upp överallt i mitt hem. Varje gång jag ska rensa någonstans så finns det tecken från henne och då stannar liksom världen upp och tankarna härjar fritt.
Gråten ligger och svider bakom ögonlocken och det är helt omöjligt att låta den ligga kvar där.
Men jag tillåter mig också att känna och att gråta.
Det får vara så nu ett tag. Är inne i ett skov av enorm saknad och där stannar jag en stund.
Jag vet att jag tar mig ur det och det är huvudsaken.

Var hos Therese (sjukgymnasten) i eftermiddags och kollade av knät lite.
Det är fortfarande svullet så det blir inga extrema rörelser utan lite lätta böjningar osv..
Ska tillbaka om en vecka igen och börjar lite med balansrörelser.
Hon hade full förståelse för att jag känner mig deppig nu.
Ibland så säger hon så mycket vettiga saker som är så sanna.
Hon sa, förut så slogs benen på dig undan psykiskt, nu gjorde det det fysiskt.
Har helt enkelt inte någon stabil grund att stå på nu och det är inte gott för själen.
Hmmm...klok kvinna!

Nu ser jag fram emot måndag, då jag ska träffa en annan änglamamma och sen på eftermiddagen ska jag även träffa en ev. ny samtalspartner. Vi ska träffas och se om det kan vara något för mig.
Så Stefan om du läser det här så ger jag inte upp dig, jag bara byter spår en liten stund.
Jag vet att du tycker att det är ok :-)