Hon är vaken

I natt eller i morse kom mina stora bäbisar hem från London. Dom tog första bästa flyg hem. Min fina vän Helena och hennes underbara pappa åkte ända upp till Arlanda och hämtade dom mitt i natten. Är så tacksam!!
Dom kom hit kl halv fyra inatt och fick sova en stund här på avdelningen. Det har inte varit så mycket sova av och alla har vi varit väldig sega idag.
Klockan halv åtta kunde jag inte sova längre, då gick jag upp och tog mig en kopp kaffe med en annan familj som vi har träffat mellan gångerna här.Vid 9 tiden åkte vi ner till IVA och då var Tilda halvvaken!! Hon komunicerade med hjälp av en bokstavstavla för hon hade ju fortfarande tuben och div. slangar kvar i halsen.
Efter att dom hade dragit den och hon hade kvicknat till så kom paniken som ett brev på posten. Hon skrek ut sin ångest över detta liv som hon nu tvingas leva. Varför jag? Varför kan inte jag få ett bra liv? osv.... Till slut var det ohållbart så att dom fick helt enkelt ge henne en Stesolid.
Hon har haft ångest av och till hela dagen, men som läkarna sa. Hon måste ju få reagera.
Helt klart men för en förälder är det olidligt att se sitt barn så sjukt.
Man slits mellan hopp och förtvivlan men försöker hitta dom små stunderna när det är lättare.
Det känns jätteskönt att vi är här nu allihop.
På eftermiddagen kom vi upp till avdelningen igen.
Läkaren kom in och berättade att dom skulle köra igång enligt ICE direkt nu på eftermiddagen och klockan 4 gick första dosen in.
Tildas ängslighet mattades av en smula fram mot kvällen och vi har faktiskt skrattat och fånat oss en hel del. Hon har även fått i sig en kvarts pizza och en halv muffins. JIPPI!!!!
Dränaget från lungan finns fortfarande kvar ett par dagar till.
Vi har även haft ett litet samtal med kuratorn idag och hon kommer att finnas nära oss när vi vill och behöver.
Imorgon är en ny dag och vi tar nya tag mot ett friskare liv för Tilda