Inlagda

Kvällen blev lite anorlunda än vad jag hade tänk. Febern gav sig inte så vi var helt enkelt tvugna att åka in. Vi fick göra ett depåstop i Västervik för att checka läget och få oss en styrkekram när vi styrde kosan mot Linköping. Tilda lyckades sova nästan hela vägen, och det behövde hon verkligen.
När vi kom hit upp så var hon så  ledsen.
Hon vill inte, hon vill bara åka hem. Åhhh det sliter i hjärtat när man hör henne.
Hon slapp droppet över natten, men hon fick iallafall börja med antibiotika. Efter att vi hade kommit någorlunda iordning så somnade jag nog så fort huvudet nuddade kudden.
Vi fick sova ganska ostörda ända fram till halv fyra, då dom var inne och tog tempen (37.6). Efter det sov vi faktiskt ända till halv nio.
Tyvärr så har ju tempen stigit igen till drygt 38 grader. Nu åkte droppet fram och Tilda protesterade vilt. Lovade henne vi ska åka till Helena o Glenn i eftermiddag om hon får i sig lite vätska. Imorgon väntar en tuff dag för henne och då kan det vara bra att få lite miljöombyte en stund.
Det blir magnetröntgen på huvudet, skelettscanning, benmärgsprov och ev. biopsi om det går.
Åhhh om jag kunde göra det istället för henne....
Ska nog be kuratorn prata lite med henne imorgon, det är så mycket tankar som snurrar i huvudet på henne just nu. Sen tror jag att vi måste vara helt ärliga nu för hon känner ju av vad som händer. Som sagt en dag i taget och glädje mellan dom tuffa bitarna.