6 juli 2011

Ont

Idag fick vi annan medicin till Tilda, nu börjar vi gå på dom receptbelagda sakerna.
Nätterna är värst och sömnen har inte varit så god.
Ska bli skönt att ha henne hos mig på Fredag, underbart att ha henne nära och få snuffsa lite på henne när hon sover.
Ringde faktiskt till BOND idag och fick besked att ansvarig läkare satt i konferens med andra doktorer.
Allt för att det att det ska bli rätt och riktigt när vi får beskedet.
Hoppas att vi kan få det imorgon. Det är så frustrerande att bara vänta och vänta. Nu börjar jag känna att kämparglöden kommer tillbaka. Härligt!
Jag kan nog va ganska vass i kanterna, men jag kan inte rå för det och jag menar inget illa, men allt annat än Tilda är så oviktigt just nu.
Många säger precis samma sak som när Tilda blev sjuk första gången, samma sak som när Ante dog.....finns det något vi kan göra så bara säg till......
Hmmmmm det är jättegulligt, men om jag ska vara ärlig så kommer jag inte att göra det. Man tänker liksom inte på vad som ska göras. Man planerar inget, det är liksom blankt i huvudet.
Så om ni vill hjälpa till så bara gör! Vad ni gör får ni bestämma själva. Jag är tacksam för allt :-)
Vi tuffar vidare med tåget. Vi kom inte till rätt hållplats, vi måste åka en bit till. Att tågföraren heter Cancer försöker vi förtränga.

5 kommentarer:

  1. Jag känner så igen det där med hjälpa till. Man orkar inte be om något. Det är först när man får hjälpen som man fattar att man behövde den. Jag känner med er, för er! Kram Anna
    www.hoppochkarlek.blogspot.com

    SvaraRadera
  2. Ja, jag hoppas att ni läser och förstår, alla vänner och bekanta!
    Man orkar inte be om hjälp eller ett besök. Man orkar inte hälsa på.
    Så åk dit! Tveka inte! Ta hand om denna trasiga familj! Var inte rädd att störa!
    mvh
    en som vet

    SvaraRadera
  3. Att du kan skriva så fina texter om erat liv är helt otroligt. Nu håller vi tummarna för er kram Frida

    SvaraRadera
  4. Tänker på dig idag och hoppas på bra besked mitt i allt elände.
    Och du - det är bra att vara lite vass i kanten ibland. Och bra att du säger till att du inte kommer att orka med att be om hjälp. För så är det.
    Eva med Emelie

    SvaraRadera
  5. Ligger under ett träd och läser ifatt och tårarna rinner. Önskar av hela mitt hjärta att ni är igenom detta snart, och får goda besked!
    <3

    SvaraRadera