På BOND igen

Mina underbara stora barn tog hela natten på IVA. Jag har sovit hur många timmar som helst. Klockan halv åtta vaknade jag med ett ryck och slet på mig kläder och och slängde i mig en macka. Tog en kopp kaffe i farten och åkte ner till IVA.
Hon mådde ungefär som när jag såg henne sist i går kväll.
Lungröntgen såg bättre ut och den kollapsade lungan började veckla ut sig igen. Sakta men säkert. Vi låg där nere halva dagen ungeför sen beslutades det att hon var så pass så att hon kunde upp till avdelningen.
Nu var ju grejen det att massa olika slangar och saker skulle dras och då beslutade dom att söva henne lite lätt. Hon ville faktiskt det själv till och med. Dom passade även på att sätta dit en sondslang.
Så från klockan ett så har hon varit här uppe. Hon är riktigt trött och då menar jag RIKTIGT trött. Hon säger inte mycket ligger mest och dåsar.
Det märks nu att cytostatikan börjar ta ut sin rätt. Nu jävlar ska skiten bort.
Nu är det krig i kroppen.
Tildas älsklingsdoktor gick på semester idag. Hon talade om för honom att hon älskade honom innan han gick och det kändes som att han fick en tår i ögat. Han var lite lugnare idag och sa att nu kan vi ta en dag i taget igen och inte bara några timmar.
Han ville absolut att vi skulle ses igen om 4 veckor. Det ska vi, helt klart. Förhoppningsvis har vi varit hemma lite emellan.
Ha det så gott alla vänner och en nymatch börjar imorgon.