15 juli 2011

På BOND igen

Mina underbara stora barn tog hela natten på IVA. Jag har sovit hur många timmar som helst. Klockan halv åtta vaknade jag med ett ryck och slet på mig kläder och och slängde i mig en macka. Tog en kopp kaffe i farten och åkte ner till IVA.
Hon mådde ungefär som när jag såg henne sist i går kväll.
Lungröntgen såg bättre ut och den kollapsade lungan började veckla ut sig igen. Sakta men säkert. Vi låg där nere halva dagen ungeför sen beslutades det att hon var så pass så att hon kunde upp till avdelningen.
Nu var ju grejen det att massa olika slangar och saker skulle dras och då beslutade dom att söva henne lite lätt. Hon ville faktiskt det själv till och med. Dom passade även på att sätta dit en sondslang.
Så från klockan ett så har hon varit här uppe. Hon är riktigt trött och då menar jag RIKTIGT trött. Hon säger inte mycket ligger mest och dåsar.
Det märks nu att cytostatikan börjar ta ut sin rätt. Nu jävlar ska skiten bort.
Nu är det krig i kroppen.
Tildas älsklingsdoktor gick på semester idag. Hon talade om för honom att hon älskade honom innan han gick och det kändes som att han fick en tår i ögat. Han var lite lugnare idag och sa att nu kan vi ta en dag i taget igen och inte bara några timmar.
Han ville absolut att vi skulle ses igen om 4 veckor. Det ska vi, helt klart. Förhoppningsvis har vi varit hemma lite emellan.
Ha det så gott alla vänner och en nymatch börjar imorgon.

8 kommentarer:

  1. Det var skönt att höra att Tildis är på avd. igen. Hoppas ni samlar lite krafter allihop nu ( kunde man skicka sådana med post så skulle jag samla ihop massor).
    Kram på er / Marie

    SvaraRadera
  2. Kram vännen // V

    SvaraRadera
  3. Helt underbart att det är lite bättre,Tilda måste vara en riktig kämpe fortsätt så Tilda.
    Jag tänker mycket på er.Hälsa alla i familjen
    framför allt Tilda.Lasse Helenas pappa

    SvaraRadera
  4. Hej Annelie! Hittade länken via facebook. Skönt att du orkar skriva. Jag gjorde inte det vilket jag tycker är synd nu så här efteråt, man glömmer så fort dagar och händelser. Vill bara skicka lite styrka (vilket jag vet att du har men man behöver alltid mer...) Du/Ni kommer att orka för man orkar hur mycket som helst i Er situation. TÄNKER PÅ ER! Kommer att följa din blogg. KÄMPA PÅ! Tänker på lilla Tilda när hon sprang omkring i hallen när Anders tränade tjejerna hon var (och är om jag förstår dina inlägg rätt..) ett yrväder med vilja och styrka! Glöm inte att styrkan är hennes bästa vapen!!KRAAAAAAAAAAAMAR! /Ann Robertsson

    SvaraRadera
  5. Så skönt att hon är på avdelningen igen. När du skriver om BOND så spelas allt upp som en film för mig. Jag ser er framför mig. Det är med blandade känslor jag minns den avdelningen, såå otroligt mycket känslor: chock, oro, kaos, förtvivlan, nutid, tid som står stilla, framtid och hopp, jaa alla möjliga känslor som slåss om plats. Stor kram från mig/Camilla

    SvaraRadera
  6. Håller tummarna och alla tankar från mig och Sandra här nere i Malmö går till Tilda och hela familjen! Fy fan vilka kämpar ni och Tilda är!!! Hälsa Ricky från mig också/ Erik Stål

    SvaraRadera
  7. skönt att det börjar gå mer åt rätt håll. håller alla tummar för att det fortsätter så! kram

    SvaraRadera
  8. Vad skönt att du har så fint stöd av dina stora barn. Kram

    SvaraRadera